Vakna halv sex idag av rent av ångest. Jag är jätte trött men kan inte somna om. Jag är den enda som är vaken i huset. Och fåglarna.
Sitter i här i köket och dricker te och har vetekudden på magen, eftersom man tydligen är öm där.. Och försöker plugga. Enda stället jag hyffsat okej på, vid plugget. De kvittar hur lite jag får gjort, för sitter hag framför plugget vet jag att jag har i alla fall försökt. Men ingen förstår att detta är svårare än någon kan föreställa. Det är bara inte svårt, jag kan inte! Och de är inte bara min envishet som säger att ja inte kan utan det går inte. jag mår bokstavligen psykiskt dåligt av detta. Men jag går igenom detta också, precis som alla andra områden.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
skriv något fint. något fult. vad som helst till mig.