jag vet inte vad som har hänt, för några år sen grät jag nästan aldrig. bara när det hade gått för långt och jag inte kunde hålla mig längre. jag tjuter aldrig för att jag får ont, fysiskt. men något har hänt. vet inte om jag ska ta de positivt eller inte, för gråter gör jag mer ofta. det sägs att det är bra å gråta. tur att jag gråter för filmer. och när jag är själv.
jag tar väl det som bra. så länge jag inte gråter framför andra. för de är väl ett tecken på att jag bryr mig. tex, jag klarar inte av att se eller läsa människor som har cancer. för då är tårarna där på kinden.
bäst att sluta så det inte blir för djupt här på bloggen. haha
Ni får ha en fortsatt mysig måndagskväll. jag ska sova, godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
skriv något fint. något fult. vad som helst till mig.