Hatar mig själv för det

Varför kollar man på känsliga filmer när man vet att man kommer få känslomässiga utbrott? Varje gång säger man till sig själv att inte göra det och så slutar det med att man gör det i alla fall. varför? Varför lyssnar man aldrig på sig själv i vissa situationer. För nu sitter jag här, nerbruten och tycker synd om mig själv, igen.
     Man hittar svagheter om sig själv och klagar på dessa, tex. om mig. Jag hatar att jag förskjuter saker och ting. Allt jag gör i mitt liv förskjuter jag. "Äh, det gör jag imorgon." "Nä men nästa gång gör jag det." "Jag väntar på det bästa tillfället." hell no..! Jag vet ju själv att det aldrig kommer ske, det slutar med att jag sitter här, klagar och ser mitt berg som byggs på.
      Det är inte bara plugg det handlar om. Det handlar om allt i mitt liv. tex. det är en sak som jag skulle gjort för ett halvårs sedan men sitter här, ett halvår senare är och klagar att jag inte gjort det än. Det är inte bara klagomål, jag är arg, ledsen och det har tagit otroligt mycket på mina krafter. vissa stunder bryter jag bara ihop, andra stunder har jag styrkan att hålla mig uppe. Det är en sådan liten sak som blir till en så stor grej i mitt liv. Jag har haft chansen att bli av med de men jag gör det inte, och det är de jag hatar mig själv för.
      Därför ska man inte kolla på filmer man påverkas negativt. Men å andra sidan, upptäckte jag denna svaghet och blev frustrerad över det så då vet jag vad jag ska arbeta med för att att inte hata mig själv. En sak i taget och allt blir mycket mindre svårare.
       Man får bara börja påminna sig själv lite mer oftare att man är älskad och det finns mer bra saker om dig än dåliga. Kan du inte älska dig själv, kan du inte älska andra. 


Vill ni veta vilken film jag såg så var det "When a Man loves a Woman". Bra film, otroligt bra. kolla på den, tror inte du börja gråta som jag men jag är jag.